Det var den 7 maj 2018 och det var dagen när jag slutade min första sommarpraktik. Jag skulle ha tjänat 160 000 kronor under sommaren, man jag slutade eftersom jag ville göra något utan ersättning. Men innan du drar några förhastade slutsatser och tror att jag är en tokig 19-åring, här är min berättelse.
Vi går tillbaka till första dagen på mitt nya jobb i ett försäkringsbolag i London, Ontario, Kanada. Jag var glad, lite nervös och lycklig över att jag äntligen skulle kunna säga att jag hade ett jobb. Som de flesta unga människor hade jag sökt efter ett jobb som skulle betala bra, rimlig arbetstid och möjligheter till utveckling. Detta jobb hade allt detta och jag kände mig så hedrad att jag hade blivit erbjuden detta jobb.
Jag gick in i en skyskrapa av glas intill Victoria Park i centrala London och jag tog hissen upp till mitt nya kontor. Jag träffade mina arbetskamrater, genomgick utbildning och deltog till och med i ett möte med teamet. Mitt första intryck av min nya arbetsplats var utmärkt.
Klockan 17:00 åkte jag hem. När jag lämnade byggnaden och gick ut i storstadens brus minns jag att jag tänkte: ”Wow. Jag kan se mig själv jobba där hela livet.” Då hade jag ingen aning om att jag skulle sluta en vecka senare.
När jag åkte hem med bussen kollade jag mina mejl. En av ämnesraderna fångade mitt intresse. ”Leo-Lion kontaktperson i styrelsen.” När jag började läsa mejlet förstod jag att jag hade blivit utvald att bli en av de två första av alla Leos och unga Lions i Lions Clubs Internationals styrelse. Denna post hade skapats så att unga människor skulle vara representerade på styrelsenivå, för att säkerställa att deras röster blir hörda. Jag var chockad. Mitt hjärta bultade! Jag förstod genast att detta var något jag inte kunde missa.
När jag fortsatte läsa mejlet insåg jag att jag skulle behöva delta i fyra styrelsemöten under året och ett av dem skulle göra att jag skulle missa två dagar på jobbet i början av juli. Jag trodde inte att min arbetsgivare skulle ha några problem med att jag missade ett par obetalda dagar, så jag antog styrelseposten där och då.
Nästa dag talade jag med min chef och ansökte om två dagars obetald ledighet. Hon godkände min ansökan, men var tvungen att få ett slutgiltigt godkännande av chefen för sommarpraktikprogrammet. Efter att ha förhandlat flera gånger meddelade emellertid min chef att jag inte kunde beviljas dessa lediga dagar och att jag måste lämna jobbet om jag skulle ta mig an posten som styrelsens kontaktperson.
Jag visste att jag inte kunde säga nej till denna möjlighet, men jag var även tvungen att fundera över den ekonomiska påverkan det skulle ha att inte kunna jobba under sommaren. Jag funderade över mina alternativ under helgen. Lyckligtvis hade jag en rumskamrat som frågade mig varför jag var så passionerad över Lions Clubs International. Det gjorde att jag började tänka efter.
När jag i nionde klass deltog i mina första serviceprojekt tillsammans med en leoklubb blev jag inspirerad att hjälpa andra. Jag älskade att enkla handlingar kunde skapa ringar på vattnet i hela samhället. Jag blev även motiverad av det fortlöpande stödet från min lionklubb att ta mig an ledarposter. Det stöd de gav mig och det förtroende de hade för mig som tonåring var uppmuntrande.
Lyckligtvis stöttade även mina föräldrar mig. Och jag hade ett stipendium. Jag inser att många unga människor inte har lyxen att släppa ett avlönat jobb för en hel sommar. Men samtidigt bör de inte vara rädda för att segla i okända vatten, för att kunna göra det de har passion för om det verkligen betyder något för dem.
Så efter en veckas anställning lämnade jag in min avskedsansökan. I början funderade jag över om jag hade fattat rätt beslut. Kanske skulle jag bara växa upp och vara en vuxen istället för att drömma? Dessa tankar försvann sakta. Två månade efter det att jag lämnade min praktikplats var jag övertygad om att jag hade fattat rätt beslut. Och efter att ha deltagit i mitt första styrelsemöte i Las Vegas är jag ännu mer passionerad över leoklubbarna och lionklubbarna.
Benjamin Franklin sa en gång: ”Vissa människor dör vid 25 och begravs inte förrän de är 75.” Många människor har karriärer de inte gillar samt klagar på att jobbet inte leder någonstans, att de har för mycket att göra och att de saknar motivation. De kan hålla på så där i 35 eller 40 år.
Det spelar ingen roll vem du är, rik eller fattig, ung eller gammal, livet är ändligt. Så varför ödsla det på något du inte bryr dig om? Varför inte leva ett liv fullt av minnen som får bränsle av kärlek, passion och glädje? Att tillhöra Lions Clubs International har inspirerat mig, uppfyllt min passion och har givit mig en nyfunnen glädje.
Kyle Boutilier är en Leo-Lion och han är en Leo-Lion kontaktperson i Lions Clubs Internationals styrelse.
